Utkast (4) 2009-07-30

”det Naturliga Steget” skriver på en av dess webbsidor:
”… redan med dagens teknik skulle vi kunna leva hållbart om vi bara ändrade vårt sätt att använda tekniken.”

Men varför verkar det inte finnas något stort intresse hos politiker, massmedia eller allmänhet, att diskutera på vilket sätt som tekniken bör användas för att det verkligen skall bli hållbart?

På vilket sätt bör exempelvis de sociotekniska systemen förändras, så att det verkligen leder till största möjliga hushållning med begränsade och icke-förnybara naturresurser?
En omfattande och mycket effektiv förändring är rimligen att göra det så enkelt som möjligt att hyra och leasa istället för att bara köpa. Samtidigt som det byggs upp samverkande sociotekniska system som gör att det totalt sett blir mycket billigare att hyra och leasa än att köpa.

När det gäller hushållning med begränsade naturresurser så bör väl de flesta inse de uppenbara fördelarna med att allt som redan har producerats hela tiden används så mycket som det optimalt sett är motiverat och möjligt. Istället för att det allra mesta bara finns undanställt i beredskapsförråd den mesta tiden. Eller att det finns tomma hus och oanvända lokaler och anläggningar. Det som det gäller är förstås allt ifrån olika saker, verktyg, maskiner, fordon, byggnader, anläggningar och infrastrukturella och sociotekniska system.

Det är lätt att inse att om 10 personer omväxlande hyr och använder samma sak, och om denna sak har konstrueras för att hålla 10 ggr så länge, så behöver det totalt sett bara tillverkas hundradelen så många saker! Globalt sett skulle det förstås ha en oerhört stor betydelse om det bara behövde produceras hundradelen så mycket, samtidigt som användarna inte skulle behöva uppleva någon nämnvärd skillnad på tillgängligheten. Med en totaloptimerad logistik för alla de sociotekniska systemen så bör alla ändå kunna ha tillgänglighet till rätt saker, på rätt platser vid de rätta tidpunkterna.

För uthyrningsföretagen – till skillnad mot allt det som produceras för försäljning – så är det förstås i hög grad motiverat att allt det som hyrs ut är konstruerat för att hålla och fungera så länge som möjligt. Dessutom är det oftast motiverat att reparera om det uppstår några fel, och att uttjänta delar enkelt kan bytas ut mot nya, så att allt fungerar så bra och så länge som möjligt.

Dessutom att tillgängligheten för användarna är så bra och så omedelbar som möjligt – och kanske helst dygnet runt. På liknade sätt som det vanligtvis var under hantverksepoken, så bör de kanske därför finnas någon sorts filialer inom så gott som varje kvarter och inom varje tätort.

Uthyrningsföretagen bör kanske därför kombineras med kvartersnära monteringshallar där allt som hyrs ut enkelt och omedelbart kan tas in för utbyte, översyn, service, reparationer, utbyte av uttjänta delar och uthyrning på nytt. På samma sätt kan förstås helt uttjänta utrustningar demonteras, och de uttjänta delarna sorteras och skickas för återvinning till nya materialdelar och fästelement.

Alla de olika lokala uthyrnings-/ monterings-/ demonteringsföretagen bör var anslutna till gemensamma paraplyorgan så att de gemensamt kan teknikupphandla och avropsvis beställa alla möjliga automatiskt bearbetade och ytbehandlade materialdelar, fästelement och OEM-produkter (hjul, motorer, dator-, IKT-, ljud-, ljus-, el-, elektronik-, vvs-komponenter osv.).

Med optimalt utnyttjande av Internet så bör lokalt förankrade sociotekniska system som mera liknar den samhällsstruktur som fanns under hantverksepoken, kunna byggas upp för att ersätta ohållbara och ineffektiva delar av den spekulativa industristrukturen, och därmed skapa samhällen som i hög grad är ekologiskt hållbara.

Ett samhälle där praktiskt taget allt produceras för att om och om och om igen återanvändas och återvinnas för reproduktion och recirkulation i kvalitetssäkrade kretslopp. Förhandsbeställning och avropsavtal via Internet, gör att det inte direkt uppstår överproduktion, svinn, prisdumpningar osv. Och där det sannolikt behövs avsevärt mindre av reklam, långväga transporter, räntelån osv.