Sysselsättning och arbetsdelning vs återanvändning

Varför skall någon av nödtvång behöva sälja sin arbetsförmåga, sin tid och sin ork, om det istället finns återanvändbart arbete som inte utnyttjas, på grund av att det inte finns enkelt tillgängligt för alla, trots att möjligheterna finns? Det gäller då återanvändbart arbete som (gratis) kan användas i obegränsad omfattning!

Nog vill väl de allra flesta av oss uppleva optimal hälsa och välbefinnande, med så lite av nödtvunget arbete som möjligt. De fysiska försörjnings- och aktivitetsbehoven uppfylls oftast genom att ha enklast möjliga tillgänglighet (access) till rätt saker, på rätt plats vid rätt tid.
Enklast möjliga tillgänglighet gäller även till bostaden och till boendets tekniska system, och då inte minst när det finns andra inom samma hushåll.

Optimal hälsa har den som med råge kan tillgodose sina behov av en viss mängd och intensitet av fysisk och mental aktivitet, trygghet, beskydd, kreativitet, avkoppling, förståelse, tillgivenhet, valfrihet, mening, identitet och engagemang.

Bertrand Russell skriver i en essä från 1930-talet att arbete innebär att flytta på saker, eller att säga åt andra att flytta på saker. Idag finns det även dem som får betalt för att "flytta på" tecken, text, ikoner, bilder och annat på datorskärmar. Orsaken är förstås fortfarande att både jag själv och andra vill ha access till rätt saker, på rätt plats, vid rätt tid.

Hitintills är det jag själv och/eller andra som flyttar på saker (arbetar) för att jag skall ha denna tillgänglighet. När andra arbetar för min tillgänglighet, så är det jag som betalar – och indirekt betalar jag hela vägen ”från jord till bord”. Pengar för att kunna göra detta – med dagens sociotekniska system och logistik – ordnar den arbetsgivare som betalar för mitt tillsvidarejobb; eller också får jag ”allmosor” eller också (vinst-) utdelning från mitt eget och/eller andras arbete.

Den nuvarande försörjningsmodellen brukar kallas för arbetsdelning, och alternativet är förstås självförsörjning. För självförsörjning så finns det sedan mycket länge inga rimliga sociotekniska system. Arbetsdelningen har av rikspolitikerbeslutade sysselsättnings- och resursfördelningsskäl, sannolikt mer och mer och mer drivits alldeles för långt. På grund av dessa sysselsättningsskäl så sker sannolikt arbetsdelning i viss omfattning helt i onödan, och detta har i så fall pågått alldeles för länge.

Någon totaloptimerad och kvalitetssäkrad återanvändningsstruktur av andras och eget arbete för min och andras tillgänglighet finns inte idag. Återanvändning av arbete (second hand mm.), utnyttjas idag inte i optimal omfattning för de flesta människors basbehov. Alldeles för många gör sannolikt alldeles för mycket nödtvunget arbete för allas våra fortlöpande och livsuppehållande behov. Kan nödtvunget arbete relativt enkelt ersättas med återanvändning; så… varför görs det inget? Denna möjlighet tycks vara tabu! Det diskuteras ju inte ens!

Varför skall någon av nödtvång behöva sälja sin arbetsförmåga, sin tid och sin ork, om det istället finns återanvändbart arbete som inte utnyttjas, på grund av att det inte har gjorts enkelt tillgängligt för alla, trots att möjligheterna finns?

De flesta kan förstås nå optimal hälsa med fysiska och mentala aktiviteter, på ett avsevärt mera valfritt, meningsfullt, fokuserat och mycket mer engagerande sätt.
Det finns sannolikt flera latenta alternativ för att begränsa behoven av nödtvunget mänskligt arbete, som ännu inte har prövats. Rimligen bör för säkerhets skull olika alternativ kunna presenteras, datorsimuleras och diskuteras ”virtuellt” innan någon variant förhoppningsvis prövas i praktiken.

Varför, varför gör marknadens aktörer fortfarande en avsevärd skillnad mellan infrasystemen och logistiken för vatten, gas, el och signaler i det ena fallet, och solida materialdelar och OEM-moduler i det andra fallet? Fattas det kanske någon sorts ”användarnas paraplyorgan” på den globala och lokala marknadsarenan?

Dygnet runt så har vi ju sedan länge access till vatten (och avlopp) i kök och badrum. För detta så betalar vi bara enstaka ören per liter vatten och avlopp. Om däremot några andras direkta arbetsinsatser skall förse oss med vatten på returflaska – och is till punschen – så kostar det ca tusen ggr mera!!! Och då måste vi i alla fall hämta det från butikshyllan, och återlämna returglasen!

De alternativa möjligheter som rimligtvis sedan decennier har funnits latent, är naturligtvis på olika sätt kopplade till internet, automation, adaptiva och autogena processer, IKT, återanvändning, återvinning, reproduktion och recirkulation i kretslopp.
Det ”enda” som egentligen behövs är ju ”bara” internetaccess, så att beställning via musen kan göras direkt via digitaliserade ”recept” och algoritmer som sedan styr materialflödena och verktygsmaskinerna automatiskt.

Analogt med att kökskranen styr den beställda vattenmängden och regleringen av nivån i vattentornet, så styr musen och tangentbordet beställningen, betalningen, materialflödena, bearbetningen, leveransadressen och leveransen.
Bearbetningen av standardmaterialen sker då nära nog autonomt. De direkt monterbara och ytbehandlade delarna levereras sedan ”spårbundet” direkt till beställarens adress. Och detta bör då kunna ske, helt utan att mänsklig arbetskraft skall behöva medverka, mer än med övervakning vid behov och underhållet av systemen.

Men… vad egentligen beror då denna skillnad mellan vatten, gas, el och signaler i det ena fallet och solida materialdelar och OEM-moduler i det andra fallet?

Det beror förstås på att vi – i det första fallet – på ett smart sätt anpassat struktur, logistik och processystemen till naturens kretslopp! Samt… i mycket stor omfattning om och om och om igen återanvänder tidigare (generationers) uppfinningar, experiment, utvecklingsarbete och inte minst arbetsinsatser!

Nutida – och kommande – generationers kostnader och behov av ständigt återkommande arbetsinsatser blir alltså mycket, mycket mindre, om vi på bästa möjliga sätt återanvänder tidigare (generationers) arbetsinsatser! Och varför tillämpas detta långt, långt ifrån fullt ut, när det gäller boendet, annat realkapital, kapitalvaror, utrustningar, anläggningar och transporter!!!

Jag vill därför efterlysa forskning, utveckling och datorsimuleringar av strukturer, sociotekniska system och logistik, som redan på utvecklingsstadiet totaloptimeras för att vi valfritt och superenkelt skall kunna hyra, leasa och återanvända som ett kostnadseffektivt och miljövänligt alternativ till att köpa. Mycket av det köpta finns ju den mesta tiden bara i förråd, eller parkeras på tomten, eller i skjul och kanske på båtplatser osv.

”Strukturarkitekter”, framtidsarkeologer och ”transaktionskockar” bör på så sätt
kunna delta i ”arkitekttävlan” med en mångfald olika genomtänkta och konkret och detaljerat hopmixade förslag som kanske visas upp som You Tube-liknande filmer. Och kanske i bästa fall visas upp som framtidsriktade visioner av typen ”Hem till gården” för den miljard som regelbundet tittar på tv.
Detta bör kanske då i sin tur kunna inspirera entreprenörer m.fl. att våga pröva inom någon större region eller kanske på utspridda små ”öar”, när och om något förslag har fått ett sådant överväldigande gensvar att det rimligen bör kunna bli en bestseller; även i verkligheten.