Eliminera alla onödiga kostnader!

Alla kostnader kan härledas till arbetskostnader, räntor och vinstutdelningar, och allt det onödiga bör kunna elimineras med autonoma tillverkningsmetoder, optimal logistik och recirkulation i kretslopp.

Nuvarande tillverkningsmetoder följer gamla mönster som gör produktionen och distributionen onödigt kostnadskrävande, energislukande och miljöförstörande. Tillverknings- och distributionsmetoderna genererar många onödiga arbets-, energi-, transport- och reklamkostnader. Det sker ett onödigt slöseri med naturresurser, en onödig belastning på miljön och onödig utarmning av den biologiska mångfalden. Onödigt arbete och onödiga transporter orsakar mängder av onödiga utsläpp av koldioxid och andra miljöförstörande ämnen. De onödiga arbetskostnaderna och företagens räntor för investeringar, gör att priserna och boendekostnaderna är så höga, så att det är praktiskt taget omöjligt för många människor att uppleva optimal hälsa och välbefinnande.

När onödigt många människor behövs för att tillverka, transportera och sälja det som tillverkas, så är det köparna, användarna och miljön som tvingas betala de onödigt höga priserna. Konsumenterna och användarna tvingas – indirekt via priserna – att betala företagens ackumulerade arbetskostnader, investeringsräntor och moms. Arbetskostnaderna är mer än dubbelt så höga som de summor som sätts in på de anställdas lönekonton (!).

Med hot om statligt sanktionerat våld så tvingas arbetsgivarna att skatte- och avgiftsbelasta arbetskostnaderna och därmed priserna. Priserna belastas dessutom med alla de medverkande företagens räntekostnader för investeringar, reklam, sponsringar, svinn, prisdumpningar mm. Mer än hälften av arbetskostnaderna är skatter och arbetsgivaravgifter, och ovanpå detta så är mer än hälften av slutpriserna moms och inverteringsräntor. Priserna och boendekostnaderna är (arbetstidssnittsrelaterat) mer än fyra gånger högre än vad som betalas ut på lönekontona (!). Upphörde hela belastningen på arbetskostnaderna, så kan alltså priserna och framför att boendekostnaderna förväntas minska till avsevärt mindre än hälften (!).

Det mesta av arbetskostnaderna (med dess skatter och avgifter) plus momsen och räntorna bör kunna elimineras. Fabrikstillverkningen av skrymmande färdigprodukter bör snarast möjligt utsättas för målmedveten konkurrens från samverkande konsumenter; som i sin tur förhoppningsvis samverkar med andra kommersiella brukare och förbrukare. Även om en hel del av arbetet numera görs i låglöneländer, så sker visst detta under usla arbetsförhållanden. Rimligen är det mycket bättre för hela mänskligheten om västländerna visar vägen; så att u-länderna så mycket som möjligt, och så snart som möjligt kan hoppa över industriepoken (frog leaps).

Under ungefär halva livet så är de flesta människor både arbetande och konsumenter. De försörjer då sig själva och de övriga hushållsmedlemmarna med mat, kläder, bostaden och allt annat. De flesta förstår säkert de enorma fördelarna med att datoragentstyrda maskinella enheter tar över så mycket som möjligt av det arbete som krävs för att alla människor alltid har access till rätt saker (!), på rätt plats (!), vid rätt tid (!). Alla skulle då ha väsentligt mycket med tid och ork för att göra det som de mest av allt är intresserade av, och att alla inom varje hushåll kan välja att leva och agera hur, när och var som de själva helst vill.

Det är rimligtvis helt upp till konsumenterna och användarna själva om vi i framtiden vill ha avsevärt mycket lägre mat- och boendekostnader. Alla intresserade bör snarast möjligt medverka till att vi skaffar oss samordnande ”elektroniska” datoragenter; som när som helst på dygnet kan skickas ut på nätet för att till lägsta pris/kvalitet beställa och adressera till närmsta ”hämtställe”. Mer än 90 % av allt som tillverkas är sammansatt av olika delar och olika material. Det gäller så även sådana sociotekniska system som bostäder, fastigheter, lokaler, utrustningar, anläggningar, transportsystem och fysiska infrasystem.
De flesta mellanleden, service- och sidofunktionerna bör då kunna elimineras om alla de direkt monterbara delarna, fästelementen och OEM-modulerna görs av helautomatiserade ”underleverantörer”; och att all sammansättning sker i monterings-/demonterings- och uthyrningshallar inom användarnas närsektorer. Transporterna bör då kunna reduceras till kompakta paket med enkelt monterbara delar i fulla järnvägscontainrar, där sedan demonterade delar från uttjänta utrustningar returneras för reproduktion och ständig recirkulation i kvalitetssäkrade kretslopp.